Tiden går så fort... Lite för fort ibland. Lillbebisen (som ingen kallar Meja nu när vi nästan bestämt oss) är redan sex veckor gammal och jag vill stanna tiden ett tag. Hon växer så det knakar och är mer vaken och uppmärksam för varje dag som går och det är roligt i sig men jag vill suga på karamellen lite till... Njuta av den där lilla, lilla människan lite mer...
Men allt har ju sin tid heter det ju och att nu få ett leende när hon vaknar till liv på morgonen är en riktigt bra start på dagen.
Kvällens middag; Pasta vongole, som blev god men något stark... Vet inte vad det var för chili jag fick tag på.
Fredag kväll, då får man somna på soffan...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar